Surfsäsong på Smitingen

”Jag är uppvuxen i Dalarna och där surfar man ju inte direkt. När jag var i Baskien provade jag och kände direkt att det var något alldeles, alldeles speciellt. En känsla som är svår att beskriva. Surfing blev nummer ett väldigt snabbt.

Nu har jag bott ett år i Härnösand och närheten till bra surf var en jätteviktig faktor när jag sökte jobb. Jag har faktiskt svårt att se mig själv bo i inlandet igen.

Smitingen är jättefint och det ligger ju så nära stan också. Jobbet styr, men jag kan flexa lite grann så är det rätt vind och vågor så kan jag ganska ofta lasta in brädan i bilen och åka ut ett par timmar. På ett år i Härnösand har det faktiskt blivit ganska många surftimmar.

Sedan är det faktiskt något alldeles speciellt med att surfa i Sverige. Att ha så vacker natur direkt inpå och att kunna vara så nästan ensam när man är ute. Det är faktiskt rätt unikt”
Maja Wressel

”Jag surfade mycket tidigare, men sedan blev det ett uppehåll för graviditeter och barnafödande. För tre år sedan hade jag nästan tänkt lägga ner helt, men då åkte vi till Sri Lanka och där var det så perfekta förhållanden. Det låg ett rev som gjorde att vågorna alltid kom på exakt samma ställe så jag fick verkligen mängdträning. Samma våg, igen och igen.

Surfing är den absolut svåraste sporten jag har utövat. Nio av tio gånger lyckas man inte med det man har tänkt göra, men den där tionde gången är man på moln. Det finns inget liknande, det var värt allt!

Surfing är verkligen ingen sport som bara killar utövar längre. Det var många tjejer som började ungefär samtidigt som mig och åker man ut i världen – eller till Smitingen – idag så stöter man ofta på tjejer som surfar.”
Frida Amnow

”Det är tack vare pappa som jag håller på med det här. Han har alltid hittat på galna grejer; äventyrssporter, snowboard och sånt. Så han tog med mig och så hamnade jag i det här också.

Det absolut bästa med surfing är känslan när man får en bra våg och kan rida på den hela vägen utifrån och in till stranden och jag hade en riktigt bra sån i Portugal. En alldeles grön våg som bara bar nästan ända upp på land. Det var fantastiskt.

Smitingen är något helt annat än Portugal så klart. Vågorna är mindre och det är rätt svårsurfat. Det går inte riktigt att veta var de bra vågorna kommer så man kan paddla och jobba rätt hårt och ändå känns det som att man är på fel ställe hela tiden. Men det är ändå värt det när man till slut hittar vågen. Och Smitingen är ju så lättillgängligt också så det känns aldrig besvärligt att ta sig ut.”
Ella Pettersson

”Surfing är rätt svårt egentligen. Det kräver mycket och det kan vara väldigt frustrerande, men det är också det som är lite av grejen – att det är jobbigt och svårt. Och du ska veta känslan när man får den där vågen… allt är glömt! Det är bara eufori.

Mitt liv har fått följa surfen de senaste åren. Jag provade i Peru en enda gång för fem år sedan, men jag bestämde mig redan då: det här ska jag hålla på med. Jag gillade att det var jobbigt – jag var helt slut i hela kroppen efter den där första gången.

Sedan har jag flyttat runt, rest och jobbat för att kunna surfa. Jag flyttade hem i december förra året, har skaffat boende och jobb och ja, provar att bo i Härnösand igen.

Ett av mina starkaste minnen från surfingen är en julafton på Filippinerna då jag stack ut när jag kanske inte borde ha gjort det. Det där är väl lite typiskt mig, jag har en tendens att ge mig ut när det egentligen är lite över min kapacitet. Grejen är att det kan vara läskigt, men jag gillar att känna adrenalinet. Och den där känslan efteråt av att ha tagit ut sig totalt.”
Malin Degerman